Det gick en gammal odalman
och sjöng på åkerjorden.
Han bar en frökorg i sin hand
och strödde mellan orden
för livets början och livets slut
sin nya fröskörd ut.
Han gick från soluppgång till soluppgång.
Det var den sista dagens morgon.
Jag stod som harens unge, när han kom.
Hur ångestfull jag var inför hans vackra sång!
Då tog han mig och satte mig i korgen
och när jag somnat, började han gå.
Döden tänkte jag mig så.
Bo Setterlind
The weight of all that concrete reminds the pain of the suffocating heart. The height of all that concrete reminds the height that I was born beneath. Does the neck of a hanged man, a hanged woman, does that neck look better with the rope or without? The ornament that hides sure makes me shudder, poor girl could not, yet she shouted loosen the belt, poor boy I would never, I would never share my death with you, I would never keep my death from the W A T T E N. Have you felt the desire your homeland bears for you? No, you were elsewhere born and elsewhere raised. Blood must return, a blessing to know whereto.
T H E L A N D I S S E P A R A T I O N